på återbesök

Häromdagen var jag på besök på min gamla arbetsplats. Som präst kan det innebära lite vad som helst, och för mig innebar det i alla fall att jag träffade på några gamla vänner som jag pratade med en hel del.

Ibland kan det kännas som att man flyttas tillbaka till en annan tid av sig själv - det som var sant då kommer tillbaka. Och jag måste erkänna att det är inte riktigt något jag uppskattar.

Nu blev det inte riktigt så. Trots att det vara bara ett halvår sedan jag slutade min förra tjänst i Skölvene /Herrljunga pastorat, märker jag att det är ganska långt tillbaka. Inte miltal, och det är ju bra för det är många jag gärna träffar igen. Men i tid och roll.
Ens identitet kan förändras snabbt, och plötsligt är det som känts självklart under många år, något passerat.

Nu verkar det vara så att de jag möter och jag själv är överens om detta. Nu skulle jag faktiskt kunna söka en ny tjänst där, en kyrkoherdetjänst, som jag innehade tidigare, som en av tre, men tvingades lämna då det bara var en av oss tre som kunde få ha kvar chefstjänsten.

Jag vet ju att jag valdes bort, kanske enbart av ekonomiska skäl, men trots allt, jag valdes bort. Ärligt talat är det väl när det sker som jag på allvar börjar steget att lämna arbetsplatsen. Att jag sedan jobbade kvar där ungefär två år, var i väntan på att få något annat.

Ja, det är inte sant, förstås. Jag ville verkligen jobba kvar, så jag passade på att göra vad jag kunde för att fortsätta mitt arbete, på andra villkor, men annan utformning, och övertalad och önskad att vara kvar.
Kanske är det därför som steget därifrån är så tydligt redan nu. Jag saknar så många, jag blir frustrerad när jag hör om det som inte blivit bra sedan jag försvann, och som jag kämpat för tidigare.
Ja, kanske en annan gång, men inte nu. Nu har jag blivit vald av andra, kallad att tjäna hos andra, och utrustad för det.

Vi växer alla, utvecklas. Så ska det vara, så det är skönt när det blir så också. Nya tider och nya platser, som skapar nya delar av identiteten. Däremot för att kunna växa vidare är det nödvändigt att ha en god kontakt med sina rötter och sin stam. Och det är gott att få bli påmind om.