Att få möjligheten att se och uppleva något från ett helat annat håll än man är van vid, tror jag sällan överskattas.
Den bild av något som jag bär inom mig, är unik för mig. Mina upplevelser blir alltmer bergfasta ju mer jag snävar åt mitt sinnesspektrum.
Därför är semester inte bara tid att schlappa, utan inte minst - tid för att lära sig.
När jag körde ut bilen från tomten idag tänkte jag insitiktivt - oj, jag kör ju på fel sida, och började styra över på vänster vägbana.
Strax kom jag på att jag ju var hemma i Sverige och inte kvar i Skottland, och då är det trots allt bästa att köra på höger sida.
Så jag bytte tillbaka!
Ändå har det lärt mig något om mig själv - det som verkar så självklart för oss här i Sverige, som vi aldrig skulle i frågasätta annars, i en annan kontext är precis tvärtom. Vanans makt är stor. Därför är det bra att få olika infallsvinklar.
Det slog mig också att de vägar jag annars tycker är smala här hemma, upplevdes i söndags som att de hade ganska gott om plats. Man vänjer sig.
Att vänja sig vid att se, höra, känna, uppleva något annat än vad jag brukar vidgar min uppfattning om saker. Det ger perspektiv och låter det som verkar självklart ifrågasättas. Naturligtvis måste vi ibland "koppla av" med att gå tillbaka till det bekanta. Det tar mycket kraft att hela tiden utforska på nytt. Det märks inte minst när man byter bil, mobil eller annat som man använder utan att tänka på hur fingrarna rör sig.
Det ger oss också perspektiv på att vår tillvara här som är så bekväm inte heller är självklar. Livet och varje ny dag är inte självklar. Och då blir också tacksamheten större för nåden att få leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar