Jobba gratis - är det bra?

Ja, det är vad jag har gjort idag i alla fall. Inte hela dagen, men i alla fall halva.
Mycket av det som skett tidigare i vårt samhälle har byggs upp på att några jobbar gratis, alltså att man av vilja och intresse lägger ner tid på göra ett jobb.

Man behöver inte få pengar för allt man gör, om man brukar få pengar för det man brukar göra. Vissa uppgifter är så viktiga att de måste göras även om ingen vill göra dem utan att få betalt. Eller så är det helt enkelt så att vi måste försörja oss, och om vi då jobbar får vi pengar för det.

Några har inte möjligheten att ge, och därför mår dessa nästan alltid dåligt. Vi behöver känna oss behövda!

Jag har haft ett dop hos några gamla vänner i en tidigare församling. Kanske inte så mycket "arbete" egentligen, det är ett sätt att träffas igen, eftersom det i grunden var så som vi träffades tidigare.
Möjligen kan jag erbjuda mig att göra något och be att någon anna får ersättning. T ex människor i andra länder som är utsatta för torka, svält, hemlöshet, och har brist på utbildning och sanitet.

I längden mår jag bra om jag kan hjälpa dem. Allra bäst är det kan ske så att det inte bara behöver ta emot, utan också ges möjlighet att utveckla en egen försörjning. Precis som här hemma.
Fast ibland behövs akuthjälp, också här hemma.

Även om jag inte få ersättning ekonomiskt, så blir det en ersättning genom återseendet, och glädjen som följer med det. Ja, med själva dopet över huvud taget, för det brukar vara rätt så roligt.Så det är ändå inte helt ersättningslöst.

Samtidigt funderar jag över de stadsplansansvariga och de socialistiska kommunordföranden som på 60- o 70talet med glädje förintade mycket av vårt arkitektoniska arv, när gamla byggnader revs till förmån för kooperativa Domus-varuhus och medföljande enorma parkeringshus. Eller så var det borgerliga makthavare som föll för motsvarande  privata "investeringar" i stadsbilden.
När domus kom till stan - en TVdokumentär, jag såg på ikväll fick mig att känna mig...
väldigt bekymrad för vårt land och vår utveckling. Desperat Kent-svart!

Är vi villiga att sälja oss själva till högstbjudande?
Varför inte, om så inte är fallet?

Nej, jag tror verkligen att vi människor behöver ha en "dom" som ligger framför oss. Det är tydligt att vår civilisation inte nått ett stadie där vi klarar oss utan den. Och har mänskligheten "tur" görs inte bedömningen utifrån ekonomiska intressen, som hos oss, utan från nåd.