Idag på joggingrundan mötte jag fler än vanligt. Och det är kul att inte vara ensam, utan se att det är fler som är ute. Någon med hund, annars de flesta ensamma.
De flesta har också sladdar upp till öronen. Och det är alltid intressant!
Det är hur lätt som helst nu att ha musik med sig i motionsspåret. För 30 år sen vägde freestylen en hel del och dessutom svajade det betänkligt. CD-spelaren var inte mindre bökig, men ljudet var bättre. MP3-spelare kan vara nästan hur små som helst, och ljudkvaliten beror mest på lurarna, men eftersom det säljs friskt med sådana nu, så finns det alla möjligheter att få bra ljud.
Många som har lurar i öronen stänger på något sätt in sig i sitt eget rum. Som att de går/springer i sin egen lilla värld.
Jag söker alltid ögonkontakt med var och en jag möter. Även om jaginte får det, säger jag hej.
Byta ett ord eller två
gör vägen lätt att gå
Varje mänskas möte
borde vara så.
Fritt ur minnet - är det Ferlin? Troligen studierektorn på folkhögskolan i Oskarshamn som läste denna ett par gånger. Fick mig att tänka till.
Hur ont gör det att säga "hej" till den jag möter? Hur mycket kraft slösar jag bort? Vad får jag istället?
Summan av frågorna gör att jag gärna hälsar på de flesta jag möter enskilt.
Men många svarar inte!
De går/joggar i sin egen värld. De bryr sig inte om den de möter. Det blev tydligt för 1½ år sen, då jag körde i diket mitt i all snön på vintern, som jag bloggat om tidigare. Hon som gick förbi med lurar i öronen svarade varken på hej eller såg vad som hänt?
Är musiken värld det? Är musiken verkligen såå himla bra?
Fast är det en uppläsning av en även om kombinationen jogging och bok känns som lite panikartad inför döden som kommer när som helst.
Jag har full förståelse för att ha musik jämt och överallt. Fast inte på bekostnad av mänsklig kontakt. Jag har svårt att se behovet av att vara osocial bland andra. Det är jag hemma och i bilen, om/när jag vill. Och musiken är för mig istället en förenande kraft. Musik är dialog. Musik bygger broar. Inte minst mellan människor.
Kanske är det därför jag är så förvånad över de som låser in sig själva mitt ibland andra.
Fast vem vet - kanske de faktiskt inte förstår vad musik är? Och i osäkerhetens följd, stänger in sig från både sin yttre och inre (!) värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar