Blev uppmärksammad på resultatet från en undersökning vid Rochester university där intelligens hos troende och icketroende jämfördes.
Och inser att jag har så svårt att gå igång på detta resultat. Någon stackare måste ju haft behov av att hitta något resultat. Och naturligtvis tar tabloidtidningarna till sig den rubrik som säljer bäst, och låter den skapa intresse. Det måste finnas mer!
Jag behövde inte gå längre än till DNs sida (antar att många tabloider haft den som "källa"), och redan där blir det lite klarare vilka definitioner som fanns bakom "intelligent" t ex. Likaså undersökningsresultatets egen kritik, vilken gav en hel del nyanser.
Det känns lite väl mycket gammaldags 1900-tal när intelligens används ur några enstaka av sina olika uppdelningar; analytisk förmåga, abstrakt tänkande, problemlösning o s v. Att ha en idé om större självkontroll fanns hos de mer intelligenta och det går ju i princip emot de religiöst troendes världsbild, så just det var väl inte så alarmerande. Kreativitet, emotionalitet och andra intelligenser räknades helt bort i undersökningen.
Naturligtvis undrar ju jag över mer av självkritiken, då delar av materialet påbörjade på 1920-talet. Synen på intelligens har utvecklats avsevärt sedan dess och frågan är om den enda dimensionen av intelligens som fanns med ens är önskvärd att ha, när den presenteras avskiljd från övriga?
Ja, på 1930 och -40-talet var det eftersträvansvärt. Rasbiologin argumenterade ju utifrån människors användbarhet, och nazisterna fängslade och dödade en hel del av dem som inte enkelt kunde anpassa sig till samhället och den tyska krigsmaskinen. Visst kan vi argumentera för att de prioriteringarna vad intelligenta. Och på samma sätt borde vi argumentera för avrättning av handikappade, personer med lägre IQ och andra som inte passar in i mallen för en perfekt människa? Hur länge ska en person tillåtas vara arbetslös innan...
Är Du lönsam lille vän? har jag hört att några sjöng på 70-talet. Så vi måste fråga oss, är det min analytiska förmåga som bestämmer mitt människovärde?
Så, jag har inget emot att föras ihop med dem som är lite mer dumma än andra. Visst strävar även jag efter erfarenhetsbaserad inlärning och komplexitet, men det är inte allt. Jag har andra värderingar i livet än att enbart följa det matematiskt rätta och de effektivaste metoderna för att utnyttja arbetskraft mm.
Jag värderar det som får mig att må bra, för välmåendets skull. Jag värderar att bli sedd, älskad och respekterad. Jag värderar högt att det finns en kraft, ett levande väsen omkring oss som älskar oss, dit jag alltid är välkommen med mina tankar och böner. Jag vet att jag inte är fullkomlig, men också att jag inte behöver ha det kravet på mig. Jag vet att allt inte kan mätas i styrka eller lösning av komplexa dilemman. Jag vet att alla sexuella relationer inte är till för att alstra barn, men varken kvalitén hos sexualiteten eller kärleken bedöms efter sin relation till nativitetssiffror. Jag ser inte människovärdet i vad en människa presterar, utan i det som hon är.
Det kanske gör mig dummare, och jag begriper inte att jag borde byta ut mina värderingar mot effektivare. Jag är för dum för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar