Hemlösa i Borås

Verkligen glädjande besked att kommunen öppnar ett härbärge i höst. Då har vi en chans att låta vår stad visa oss som bor och vistas här att det finns en människovärde för var och en.

I april i år var det fortfarande vinter och kallt. Vi hade pratat om vad vi kunde göra som kyrka, för det räckte inte med att bara se på och prata, inte bara skriva i tidningen. Därför valde vi att agera.
Vi gjorde det därför vi tror att varje människa har fått sitt liv och är älskad av Gud. Och att vi som kyrka därför har till uppgift att kämpa för varje människas värde. Vi hade ett förberett pressemeddelande där vi berättade vad vi gjorde och hur, men vi lät det aldrig gå iväg till media. Men så här var det:

Svenska kyrkan Borås har upplåtit Caroli kyrka nattetid för tiggare ett flertal nätter under de två första veckorna i april. Det har skett med hjälp av några frivilliga, främst från olika kyrkor i Borås, samt några ytterligare personer.

Vi har erbjudit ett begränsat antal platser, en enkel kvällsmacka och en kopp kaffe på morgonen. Allt har gått väldigt lugnt tillväga, och de som fått en sovplats har varit mycket tacksamma.

Under de här nätterna var det fortfarande kallt, men då kyrkan inte är anpassad för sovande nattetid har vi ingen laglig möjlighet att fortsätta.

Istället vill Svenska kyrkan liksom tidigare fortsätta arbeta långsiktigt, så väl internationellt som lokalt, t ex för stadens hemlösa. Vi har under en tid deltagit i samtal med bl a kommunen för att se hur vi kan bidra till att ett härbärge el likn kommer till stånd. Under dessa nätter har vi fått erfarenheter, som kommer till nytta i arbetet framöver. Kyrkan har under denna tid varit öppen som vanligt, d v s dagtid, varje dag under året (då den inte är stängd för renovering som nu), och den kontinuerliga verksamheten har alltså inte påverkats.

Att vi valt att göra detta har naturligtvis INTE med frågan om tiggandet i sig att göra! Personerna har inte fått pengar, och det påverkar knappast att fler kommer till Borås för att tigga. Den fria rörligheten i EU har vi ändå alltid.

Däremot har vi sett att det finns människor som haft grundläggande mänskliga behov och vi har sett nödvändigheten i att tillgodose något av dessa. Vi har med insatsen tydliggjort att det finns behov mittibland oss, där vi boråsare rör oss, på gator och torg. Därför ska denna begränsade insats, utöver att vi önskat respektera några enskilda människor och deras behov, också ses som en markering att vi lever i ett civiliserat samhälle: vi har resurser och vilja att göra något för vår nästa, som fryser. Inga problem försvinner bara för att vi blundar! Och för att vårt samhälle ska vara civiliserat räcker det inte med att bara prata.