Jag har blivit väldigt inaktiv på bloggen.
En "riktig" bloggare fortsätter naturligtvis som vanligt även om man åker iväg eller har semester eller, kanske, rentav, åker på en släng av en sjukdom.
Jag har semester. Och utnyttjar den också.
En kollega som skulle ha semester samtidigt med mig skulle passa på att ha ett dop under semestern. Det hade jag också förra året. Visst det var väl OK, fast jag kände ändå att jag inte var riktigt ledig. Tyckte det var jätteroligt att ha det, men ledigheten måste också få ha sin plats.
Min kollega skulle ha en gudstjänst också. Inte i sin tjänst, men i en annan kyrka. Ja, det kan man ju ha...
Och gå in sista veckan för ett samtal.
I år har jag verkligen semester. Och behöver ha det också! Jag var skittrött när semestern började. Ändå hade jag haft förmånen att åka till Taizé, vilket var mycket välgörande. Jag har upplevt ett visst helande där, ett tillfälle att återkomma in i sig själv, de två senaste gångerna. Så de resorna, även om det är en hel del jobb väl där, är värdefulla. Dessförinnan hade jag fyra lediga dagar i sträck och jag sov nog som kortast till kl 10!
Jobba har sin tid, vila har sin. Effektivitet sin tid och slöa har sin. Klocka på armen har sin tid och sola armen utan särskild tid, sin.
Nu lägger jag in den sommarkrönika som publicerades i Borås Tidning under juli uppdelat på två delar här näst. Ja, det här är en något längre variant faktiskt. Extended version, alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar