sent sidbyte del 2 (tid publicerad i Borås tidning 24 juli 2013 i en något kortare variant)

(Fortsättning från del 1 (naturligtvis) som publicerades på bloggen för nån dag sedan. Som liten introduktion: alltså, jag är på fotbollsmatch på Borås arena för första gången och upptäcker en hel del intressanta saker. Naturligtvis jämför jag lite med gudstjänster, som jag är mer van vid, och ser både likheter och skillnader.)

Det var trevligt att Elfsborgsklacken höll igång med sång hela tiden, ja t o m mer sång än i kyrkan. Där är dock lite mer variation på sångerna. Och så får alla med och sjunga. Här kände jag mig lite osäker, så jag sjöng inte med.

Det gjorde inga andra omkring mig heller. Alla var så passiva, utom de på planen. Fast vid ett tiotal tillfällen ställde sig alla upp, så det var inget problem att veta när man skulle stå eller sitta. Vid alla sex målen förstås, och när duktiga spelare byttes ut. Nästan lika tydligt som stjärnan i gudstjänstagendan!

Ännu en likhet är att man mitt i tillställningen reser sig, går till ett visst ställe och får något litet att äta och dricka, innan man hittar tillbaka till sin plats igen. I brist på vin funkade kaffe okej.

Det fanns ju en klack till – BP-klacken, men deras sånger hörde jag inte, för jag satt på motsatt läktare och Elfsborgs-målvakten mitt emellan oss överröstade dem helt och hållet med sina kommentarer. Att det är en målvaktsuppgift var också en nyhet för mig. Fast han hade ju inte så mycket annat att göra...

Så småningom insåg jag att det fanns ännu en kommentator, strax bakom mig. Han hade många intressanta synpunkter om det mesta av spelet, om passningar och byten och annat. Och han var nog helt övertygad om att han hade rätt i allt!!

Nu var det ju en segermatch för Elfsborg, annars hade han nog velat vara med o planerat det som skedde, ungefär som när vi förbereder en gudstjänst, för han visste precis hur allt ska gå till! Tänk va bra det är att ha en sån!

Jag inser ju att gudstjänsterna kan utvecklas lite till om jag tar vara på mina nya erfarenheter. Jag vill definitivt ha en hejarklack när jag ska sjunga svåra liturgiska partier, eller hitta fram till ett bra avslut (i predikan, alltså). Kanske ska fråga kören, om de vill sjunga lite enklare sånger, typ ”sha-la-la-la...”?

För att höja spänningen kunde man också få tippa på vilka psalmer som ska sjungas, vilken bön före nattvarden som används etc.

Vi behöver alla en identitet, en grupp att tillhöra, och det skapar både en match och en mässa. Den ena på ett lite allmännare plan, den andra på djupet. I matchen betonas mer att jag är en i helheten, medan jag känner mig mer utvald och exklusiv i mässan. Tror att båda delar behövs.

Så jag är glad att jag kom innanför porten till arenan denna gång. Det blir fler, jag lovar!

Även om det dröjde många år, så, bättre sent än aldrig. Vi har alla outforskade områden som kan ge oss en hel del om vi bara vågar att byta sida, och möta det med nya ögon och öron.

Så, var inte rädd att gå genom porten till det som känns lite okänt. Det är ingen tävling, visserligen, men just Du har allt att vinna!