Att komma tillbaka till jobbet när allt är likadant, men samtidigt på ett annat sätt ger en speciell känsla. Allt är välbekant men det välbekanta är till vissa delar i andra positioner.
Egentligen är ganska mycket så. Vi kommer i tiden aldrig tillbaka till en punkt som vi lämnat, även om vi kommer till en liknande situation. Dagarna på jobbet kan vara sådana. Fast nu efter nyår, när Svenska kyrkan i Borås genomgått en förändring, är det lite större förändringar än vanligtvis.
Nu började jag ju visserligen det nya pastoratet som vikarierande kyrkoherde i tre dagar. Men jag tog ner min titel och det skämtsamma tjur-ko-herde-kortet i fredags kväll, innan jag gav mig hemåt.
Jag har minskat ansvar och minskad initiativförmåga, minskade sammanträden och minskad lön.
Vilket känns väldigt skönt, då kombinationen under de senaste 14 månaderna varit allt annat än genomförbar på ett sunt och kvalitativt bra sätt. Jag har då prioriterar den högre kvaliten och det innebär att jag ligger lite efter med det sunda. Behöver sova mycket. Behöver vara oengagerad. Behöver tänka mer utan att det ska ha ett visst syfte eller effektivitet.
Var sak har sin tid, och den kommer inte åter. Inte på samma sätt. Men något annat kommer, på annat sätt. Och vare sig det är bättre eller inte är det ett tecken på att vi lever. Och det är värt mest.
Så vare sig går tillbaka till något gammalt eller möter något nytt, så har du både med dig historien, men möter nuet på ett nytt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar