fredag 31 januari 2014

veckans ord - klocka

Vi kan naturligtvis ifrågasätta klockans makt nu för tiden.
Är det vi som styr tiden eller är det tiden som styr oss?

Det borde vara vi som styr tiden, för vi har ju alla tänkbara medel för att ha bra kontroll: vi har klockor, vi har kalendrar och fler och fler har kalendrar som inte säger till vad du ska göra när du knäpper upp knappen på filofaxen eller öppnar pärmen, utan rent av plingar till när det är något du ska påminnas om.

Det är inte längre du som håller i trådarna för ditt schema, utan schemat håller ordning på dig. Och det kanske är bra, får då kan man vara helt och fullt här och nu. Eller?

Men ordet klocka...?
-"What time is it?" frågar de i Storbrittannien.
- Wie viel Uhr ist es? frågas i Tyskland.
Franska o annat ger jag mig inte på...

Orden som används är tid och ur. Inte klocka (bell).
Hur kommer det sig att vi i svenskan har ordet klocka istället för att vi frågar
- hur mycket är tiden? eller
- vad står uret på?

Funderar på om det har med våra kyrkor att göra. Där fanns länge länge socknens enda angivare av tid. Och för att sprida ut i socknen vissa tidsslag som markerade när dagen började, när det var mitt på dagen eller när kvällen kom, för att inte tala om när helgen inträdde, för att inte bryta sabbatsbudet, så klämtades i klockan som hängde i tornet eller i stapeln.
Hur skulle man annars kunnat veta något om vad tiden var om inte genom kyrkklockans klämtande som nådde ut runt hela bygden? Det är ju just genom sockenbegreppet, som markerades av att man hörde till samma kyrka, som vårt svenska samhälle är uppbyggt.

Hur mycket slår klockan? fick man fråga sig då den satte igång och då kyrkklockorna slog var timme, och så småningom även med kortare intervall.
I Caroli klocktorn slås timmar med en dovare klockklang och kvartar med en ljusare.

Så med tanke på detta är det inte så konstigt att vi frågar oss vad kyrkklockan slår för att markera hur mycket uret är, men här är i alltså ännu ett exempel på hur kyrkan bestående har påverkat både vårt språk och vårt dagliga beteende.
Och så skriver vissa att religionen aldrig kan föra ett samhälle framåt?

-Bah! säger jag. Religionen är en omistlig del av vårt samhälle, både historiskt och dagligdags.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar