...innan vi går över till att fira gudstjänst med det nya kyrkohandboksförslaget.
Precis som nästan alla församlingar i Skara stift är vi uttagna som remissförsamling under ett år för att pröva det nya förslaget till ny kyrkohandbok.
Men är det så revolutionerande?
Nej, men vissa förändringar kommer det bli.
Framför allt tänker jag personligen på att det är nödvändigt att prästen, musikern och inte minst större delen av församlingen är välbekanta med vad som händer i en gudstjänst.
Många olika moment är staplade på varandra och det ska helt inte märkas.
Det är oerhört viktigt att det finns ett flöde i gudstjänsten, att den inte stannar upp då och då. Ibland blir det förstås annorlunda än man tänkt sig, men det brukar bara göra det hela mer levande.
Är de flesta beredda på vad som ska komma är det då lätt att hitta dit man ska ändå.
Men när mycket är nytt blir det inte lika självklart.
Du vet kanske själv skillnaden mellan att köra en invand väg genom stan för att komma rätt eller att köra efter karta för första gången.
Det som man kan i hjärtat - det flödar. det som sman måste stanna upp och läsa in sig på - det hackar och blir inte så roligt att följa med i.
Därför blev domsöndagen en härlig gudstjänst, men en uppmaning att redan här och nu se Gud i varje människa - också i sig själv! För om vi vill och vet, att vi bär Gud inom oss, då kan vi också lita på att Gud bär oss, här och nu och alltid.
Nästa söndag blir det på nytt. Nytt kyrkoår och nya ord och musik i gudstjänsten. Kanske lite hackigt i början, som med det mesta. Fast efter ett tag är vi inne i det nya också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar