fredag 1 juni 2012

kommentar till "exorcism"

Imorgon i Borås Tidning kommer en kommentar till Stig-Björn Ljunggrens svar på ledarsidan 28 maj. Ljunggren tyckte i sin ledare 22 maj att det var bra att präster inte hade en maktposition som förr, då präster idag är lika nollställda som diversearbetare i kommunens parkförvaltning.

Jag hade svårt att tåla detta, liksom att han klargjorde att Gud inte finns genom några ansatser som kände väldigt märkliga. Visst kan han få tro det, men han behöver väl inte provocera med så fånigt resonemang i alla fall?
Därför svarade min kyrkoherde Lars och jag på det, ett både ifrågasättande och resonerande svar.

Sedan är det sällan man får se så mycket deperation på BTs ledarsida, men jag tolkade Ljunggrens replik som att han drog i med det värsta han kunde - exorcism! Jodå , han visste att det var det vi präster sysslade med när vi döper stackars försvarslösa barn.

Var har han varit, kan man undra? Möjligen hos någon ultrakonservativ församling, men det är väl knappast vardagsmat med exorcism där heller? (Jag vet inte).
Eftersom två fall av exorcism har upptäckts under våren i Borås, så är det ju aktuellt. De har fått mycket uppmärksamhet och det är bra, för där har varit barn som farit mycket illa av de som de blivit utatta för.

I båda fallen har det funnits kopplingar till Kongo Kinshasa ( något osäker), och i åtminstone ett till pastorn i the River-församling i Borås.

Nej, även om inte ljunggren bryr sig det minsta om vad som är ont och inte i vårt samhälle idag, så behövde jag markera, men kyrkoherde Lars samtycke, att det är skillnad på det ena och det diametralt motsatta andra. Därmed är denna dialog avslutad för den här gången.

4 kommentarer:

  1. Att det där med "exorcism" skulle vara oproblematiskt för svenska kyrkan tror jag inte på. Några i kyrkan gillar tanken att det nyfödda barnen bär på mörkrets krafter och därför måste renas - med dopaktens ord om att jaga väck arvssynden med befrielsekommandon. Andra tycker det är förskräckligt och laborerar lite med dopaktens ord för att markera detta.

    Lyssna gärna på ärkebispen när han döper prinsessan Estelle. Han snubblar på orden, och det är tydligt att han inte riktigt bestämt sig för om han ska tvätta bort djävulen ur ungen, eller om han tror hon är ren från födseln.

    Lyssna som sagt, dopet finns på nätet. Ärkebispen sade något i stil med ”Gud du som ensam räddar från allt ont… bev…, beskydda, ehh, BEFRIA Estelle från mörkrets makt…”.

    Alltså först den försiktiga varianten ”beskydda” som med en harkling snabbt byttes ut mot ett exorcistiskt ”befria”....tyder inte det på att det finns ett litet problem här?

    SvaraRadera
  2. Gott initiativ att hitta min blogg!
    Visst kan jag hålla med dig om att det inte är helt oproblematiskt, med tanke på det rituella momentets historik. "Befria" är ju det ord som står i handboken, och kan möjligen tyckas användbart om man nödvändigtvis är kvar i en medeltida och förmodernistisk människosyn.
    Jag känner ingen som är det. Möjligen kan jag tänka mig att det funnits (finns??) några för inte så länge sedan på en och annan plats i Sverige. Men, dessa är varken representativa för Svenska Kyrkan eller för den tid vi lever i idag.

    I en värld där Svenska Kyrkan är den enda religionen, som det en gång varit för länge sen i Sverige, är det enda alternativet en icke-tillhörighet.
    Nu var det ett tag sedan, och vår människo- och samhällssyn, ja, vår uppfattning av religion också, har förändrats kraftigt sedan dess. Därför menar jag att det i vårt samhälle idag, och i likaså i Svenska Kyrkan är omöjligt att vidhålla en sådan syn på nyfödda barn, som fanns för flera århundraden sedan.

    "Befria" eller "bevara" eller "beskydda"? Ja, i orden finns olika nyanser. Bevara är kanske mildast och skulle vara ett tydligare avsteg från den gamla synen på nyfödda barn.
    Men kampen mot det som är ont ska inte begränsas eller förmildras - all kraft mot det onda ska användas! Ändå kanske det är rädslan för att påminna om det gamla som gör att några laborerar för att just ta avstånd från detta.

    Det handlar om en bön, inte en order till Gud, det vore främmande för vår kyrka.
    Jag tror nog att du och jag är överens om att människosynen är bra mycket mer tilltalande idag än den som fanns under medeltiden. För mig är det oerhört viktigt att påvisa, att vi lämnat medeltiden för länge sedan, ja t o m mitten av 1900talet är väldigt långt bort. Både för Dig, mig, för samhället och Svenska Kyrkan.

    SvaraRadera
  3. Jag har varit på dop där prästen (med föräldrarnas medverkan eller tom önskan) säger "bevara" istället för "befria". Och när jag efteråt kommenterat det har prästen blivit nervös och försiktigt frågat om jag tänker skriva om det, "då kanske jag får problem"....och jag lovade att inte berätta för någon vem, när och var....ett löfte jag också håller....

    Om du tittar på TV-inslaget från Estelles dop så håll med om att det är intressant....och jag vet inte om det är någon mer som upptäckt glidningen?

    Dock kan man konstatera att de flesta föräldrar släpar in sina barn till dopet utan att ha den minsta aning om dessa nyansskillnader. Sorgligt.

    Och hittar bloggar det gör jag! Den som söker skall finna!

    SvaraRadera
  4. Tror att det finns en stor skillnad mellan människor vad gäller hur mycket man på djupet reflekterar över ord, begrepp. Det kan vara en förklaring. Antagligen de som utmärker sig på det ena eller andra hållet att den motsatta tanke-traditionen är märklig.

    Ska titta på just den biten, för det har jag inte sett/hört tidigare, och där tror jag att det exemplet Du nämner är ett tecken på olika slags önskningar om formuleringar.

    SvaraRadera