Det är ganska sällan vi för möjligheten till att möta oss själva. Och då tänker jag inte på spegelbilden, som vi kanske möter några gånger om dagen (morgonen + toalettbesök, förstås - jag speglar mig väl inte hela dagen :-) ).
Att fylla år kan vara ett sådant tillfälle.
Vi kan fundera över vi känner inför att vi lägger ännu ett år till vår erfarenhet. Ännu ett år då vi lärt oss en del, och ännu ett år närmare döden. Fast närmar oss den, det gör vi ju varje dag, så det är ju inget konstigt med det.
Om man fyller jämt och firar det med familj och gamla bekanta kan man rentav få höra några tal och få äran att ta emot finurligt uttänkta presenter. En ynnest, javisst, men utöver att dessa är tecken på kärlek och vänskap, ger de också en bild av mottagaren.
Det blir ofta ett par olika bilder som blir tydliga, många gånger på mycket annats bekostnad, och därför är det så värdefullt för oss at se vilka bitar av bilden av en själv, som andra uppfattar tydligt.
Jag inser för min egen del, att jag kanske drivit på det här med Jaguaren lite väl mycket sista tiden. Kanske...
Visst jag är ju nöjd med den och den betungar mig inte särskilt mycket.
Det fanns också andra bilder som blev tydliga och de var intressanta de också. Naturligtvis finns det bilder som inte passar in, och som kanske istället visar mer på givaren än på mottagaren. Och att dessa i så fall inte känner varandra på djupet.
Ändå känner jag tydligt känslan jag hade efter jag blev firad. Visst är det roligt att bjuda på fest, men ändå fanns där hela tiden en tveksamhet. Fest i all ära, men en god vardag som gör att man mår bra och utvecklas - det är värt ännu mycket mer än en bra fest då och då.
Den bilden kanske inte kommer fram så mycket bland talen och gåvorna, men mer på andra sätt - meddelanden, gäster och möten. Det där som verkligen betyder något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar