Jo, jag reflekterar en del över min ålder för närvarande. Kanske naturligt när den första siffran byts ut mot nästa. Ett nytt årtionde av livet, likt ett trappsteg upp eler ner på de gamla "ålderstrappan"-bilderna.
Min egen historia blir allt tydligare min historia, märker jag. Jag kan vara stolt över den. Och för inte så länge sedan insåg jag att, jo, men jag har min historia - jag behöver inte lära mig det nya som kommer.
Kan gälla i vissa områden kanske, fast det blir nog trist i längden med sådan inställning. Jag lever ju faktiskt fortfarande, så det nya kan också bli en del av mig. Jag behöver ju inte bli ett museeum...
Det är så jag tänker när jag nu skriver in "dubstep" i sökrutan.
Det låter först som något slags gympapass, och det skulle nog gå att använda musiken till det.
Det är elektroniskt, visst, och det är jag ju inne i sedan 1981. Jag reagerar på att jag väntar på att låten ska bröja, men det är ju ingen idé. De flesta låtarna surrar omkring som en vanlig dub-mix av vilken låt som helst och särskilt i det intrumentala sticket, när det nu finns något sådant.
Jag känner igen det från de otaliga tröttsamma depecheMode-remixarna, de har envisats med att ge ut. De har gått före och varit aktuella, medan många fans med mig hellre sökt på nätet efter bootleg-mixar. ( Jag menar jämför Stripped- Highland mix, med Policy of Truth-remixarna - det är verkligen inte samma sak!!).
Visst finns det sådan jag kan tycka om i det, ljuden, rytmerna, stämningen, särskilt om jag befann mig på ett dansgolv. Fast att lyssna på....
Jag blir inte så snabbt övertygad.
Men, nog kan jag lära mig något, och låta det bli ett nytt steg på vägen.
I alla fall på bredden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar