...kämpar mot varandra i Melodifestivalens efterspel. Riktigt intressant faktiskt, på flera sätt.
Ranelid är sig själv. I kvadrat. Lite överspänd, visst, men troligen äkta, som han är.
Den stackars lille Mattias från EMD är besviken och avundsjuk, och kanske borde be om förlåtelse?
Hade inte lyssnat på texten på sin egen låt tillräckligt.
Det är klart att han är besviken, för visst var det inget större fel på hans låt, men den var heller inte tillräckligt bra. I en annan deltävling kunde den kommit längre. Men nu gjorde den inte det.
Han och andra som inte fick vara med längre är avundsjuka på författaren som klarar sig alldeles utmärkt utan melodifestivalen, men som ville testa allvaret i tävlingen. För Mattias och för Love Generation är det inte lika lätt att klara sig utan tillräckligt mycket mediautrymme.
Många tycker det är ett skämt med Ranelid & Sara Li. Det har funnits låtar förut som inte klart kunnat definieras som svensk schlager-tradition. Ganska många faktiskt.
Visst finns det mycket i deras låt som man kan tycka kunne gjorts bättre ( Ranelid ska absolut inte försöka sjunga, refrängen är för simpel, om det alls kan kallas refräng, och vissa delar i arrangemanget kunde vara roligare).
Men detta är ändå något nytt som inte gjorts förut. Klarar inte festivalen av detta, kanske? Musik med budskap - är det olämpligt?
Det finns uppenbarligen en hel del som har svårt med att ta detta för vad det är, en hel del som kanske borde försöka se vad som är viktigt i livet och inte. Därför är diskussionen och "bråken" så intressanta att följa.
Det verkar finnas så många som skulle kunna starta krig för vad som helst, t o m över ett "demokratiskt" resultat i en musiktävling.
Detta i sig är ett bevis för att kärleken är ett mirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar