Att våga ta språnget ut i det osäkra - del 1

Ja, det är vad man kan koppla samman med att tro.
Tanken går i samma anda som den danske (religions-)filosofen Kirkegaard.

Det finns en del vi inte kan förstå, en del vi inte har kunskap om. Då återstår om vi vågar ta steget ändå eller om vi väljer att vänta och ta det säkra före det osäkra.

Detta gäller både tro i ordets olika betydelser av att "inte veta" (inte ha kunskap) och i dess betydelse av "hålla för sant" (övertygelse).

Tro kan ju också betyda "lita på" och kanske är det det som krävs för att våga ta ett steg i tro i betydelsen att inte veta, men ändå veta tillräckligt för att lita på att steget i det okända inte kommer att leda fel.
I alla fall om man tänker gör a det med förnuftet i behåll.

Den främsta kunskapen jag har, tänker jag för mig själv, är att han en aning om mina begränsningar. Mina brister är bra mycket bättre att känna till än mina styrkor.

Visserligen kan jag glänsa med styrkorna, men jag föredrar nog att jobba med bristerna för att höja upp lägsta gränsen. När jag vet om mina svagheter, de områden där jag saknar kraft, kunskap, förmåga etc kan jag göra en bedömning vad jag borde jobba mer på.
Även om jag inte ökar mina förmågor i sig genom detta, blir jag tryggare i att kunna göra tydligt var bristerna är. Just därför kan jag våga ta steg ut i områden där jag inte har tillräckligt med kunskap.

Det är ju just där jag allra bäst kan öka min erfarenhet och kunskap.
Det är också där som steget i tro gör mest skillnad.