bytestider 2 - att välja bil

Jo, jag hade ju bytt bil också. Två stycken.

För den som vi köpte i december, kom vi framåt mars på, att den motsvarade inte våra behov.
Och det är ju lite tråkigt. Men, vad ska man göra?
Å andra sidan hade jag spetsat in mig på att byta den andra bilen också.

Plötsligt får jag ett tillfälle på en nyare bil jag inte räknat med som jag tycker jag bara inte kan gå förbi. Dessutom kommer en vän förbi som behöver en bil. Alltså lyckas jag med att både köpa en ny och sälja den gamla på samma dag! Ja, privat alltså. Bilfirmor är fusk! Det brukar ändå inte betala så bra...

Nu var det ju inte en sådan bil jag hade tänkt mig alls, så det har tagit lite tid att vänja sig, men kanske att det kommer bli bättre så småningom.

För en bil är ju inte bara ett transportmedel. Den har ju sin karaktär, som helst ska stämma med förarens önskemål. Bilen är ju kultur, och olika bilar är produkter av olika kulturer. Helst ska en bil vara bra på allt, men det är ganska ovanligt att hitta en sådan: snabb, bränslesnål/miljövänlig, lagom prisläge, välservad, snygg, bekväm, riklig utrustning, gott skick, stabil känsla, låga reservdelspriser (fast helst ska den inte alls gå sönder).

När man väl har lärt sig sin bil, då fungerar det mesta snabbt, som en slags förlängning av nervtrådarna. Från hjärnan är det inte längre till blinkersspaken än till fingret.
Det är skönt när det är så, men samtidigt så frustrerande innan man lärt sig växling och kopplingsspel.

Man vet vad man har men inte vad man får. Och jag inser att om man byter mot en 8 år nyare bil i samma storleksklass är det inte säkert att den känns 8 år nyare.

Min förra bil var tyst, utom på då isen under vintertiden var ojämn. Min nya har en massa ljud för sig. För att motorbromsa med den förra automatväxlade bilden krävdes ett enkelt klick precis där tummen satt. Nu är det fyra fem rörelser som krävs för att växla ner (automat på denna också).

Och när jag försöker öppna takluckan för fjärde gången samma dag, inser jag att jag saknar den från min gamla bil. Den nya är mörk och dyster inuti. Fast å andra sidan är instrumenteringen trevlig.
Min förra hade lite för få småfack, tyckte jag då. Den nya har i princip inga alls. Trafikfarligt!

Men, man vänjer väl sig ännu en gång.
Eller så gör man som jag gör: fortfarande letar efter en ny bil.