måndag 23 april 2012

problem med bilden

"Herde-söndagen" var det igår.
Då fokuseras en hel del på herdesymbolen. Det finns i alla fall två problem med den.

För det första är det inte en aktuell bild.
När profeten Hesekiel skrev sin bok eller under kung Davids tid så var detta en vanlig bild i Israel (och Juda riken). Det var självklart hur en god herde skulle agera. På Jesu tid var det lika självklart.
Idag ser vi inga herdar till vardags. Många av oss får aldrig se en herde över huvud taget.
Det gör att det blir svårt att spontant förstå bildens poänger.

För det andra är det inte säkert att det som vi anar av bilden, känns särskilt attraktivt.
Den gode herden som för sina får i vall, ser till att det får beta på gröna ängar och för dem till vatten där de finner ro, ja som ser till att det har tillräckligt med allt de behöver, visst, det låter utmärkt. Det känns  fullkomligt tryggt.

Men det finns ändå många idag som inte får sina grundläggande behov tillfredställda. De flesta av oss ifrågasätter däremot inte det alls.
Självklart har vi mat och rent vatten, självklart har vi tak över huvudet, självklart utsätts vi sällan för någon egentlig fara.
Då är trygghet inte det som vi främst söker efter. Det har vi redan. Vi vill ha något mer - frihet.

Vi vill vara oberoende, fria, kunna göra vad vi vill, när och hur vi vill. Frihet - en självklar strävan för många människor bland oss idag. Då står trygghet inte så högt i kurs.
Då är det heller inte så många sm tycker att bilden av herden är så attraktiv.

Men när vi går lite djupare in i den för att förstå mer och mer vad den betyder, upptäcker vi att den har djup som vi inte såg förut.

Jesus säger att han är grinden genom vilken vi får gå in och gå ut. Hersekiel berättar att det finns de som går vilse, som kommer bort ifrån Gud.
Alltså finns det en frihet för oss människor. Vi kan gå bort från Gud, vi behöver inte tro på honom, vi kan saktsa enbart på våra egna förmågor.

Men herden ger sig ut för att söka efter de förlorade fåren, för att hämta dem till sig igen. Det betyder att vi alltid är välkomna tillbaka. Vi överges inte bara för att vi inte gör som Gud vill, bara för att vi vill pröva våra egna vägar. Gud överger oss inte.

Det gör att bilden talar om för oss att tryggheten är större än vi först kunde ana. Och att trygghet inte står i motsats till friheten. Vi är fria att komma och gå, vi får välja om vi söker mest efter trygghet eller om vi istället söker efter spänning och våra egna vägar. Kanske går de nära Gud också, men om vi försvinner bort från Gud, så sträcker sig tryggheten lika långt. Gud lovar att söka upp oss.

Därmed säger bilden av herden någon mer än att bara ge trygghet i Guds närhet. Vi har frihet att välja, att gå och komma, att säga ja eller nej. Gud finns där ändå.
Det är trygghet!
Och likaså frihet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar