jag tror att jag vet eller så vet jag att jag tror

Som alltid är det intressant och utmanande att prata om trons innersta kärna med konfirmander.
Det kommer alltid innan man har gått igenom olika epistemologier.
Det hinnar man ofta först tredje, fjärde året, och eftersom konfirmandgrupperna bara är igång trekvarts år, hinns det aldrig med.

Epistemologi betyder kunskapssyn. Oerhört intressant!
Ved betyder det att veta. Var går gränsen för vad vi accepterar att vi vet något, oc när går det över i antaganden. Samtidigt är ordet tro så mångfacetterat. Betyder det övertygelse eller antagande? Eller kanske är det bara en förhoppning om något osäkert. Samtidigt som det kan vara en bergfast tro att lita på någon.

Tänk om jag aldrig vågade lita på någon för att jag "bara" trodde på den människans ärlighet, lojalitet och pålitlighet! Det finns aldrig några bevis för att en människa agerar på samma sätt igen, som hon gjort 40 gånger förut.
Vågar jag lita på vad en människa säger till mig? Och hur skulle jag leva om jag inte gjorde det? Vad skulle jag då tro på?
Hur vet jag att de ord jag lärt mig verkligen har den betydelse de har, hur vet jag att mina sinnen uppfattar intryck rätt? Har jag bevis för att grönt är grönt, blått är blått?

Kan jag bevisa att den musik jag tycker bäst om, objektivt är den bästa musiken?
Och hur ska jag förklara detta för konfirmanderna? Det övergår mitt förstånd!
Men, trodde jag att det var omöjligt hade det varit meningslöst att försöka...